Julafton 2016

Under tiden Della ligger nedsövd på intensiven hinner tankarna tänkas färdigt och jag började känna stor sorg över att vi inte skulle kunna fira jul hemma allihop. Tillsammans.
Det blev viktigt för mig att resten av familjen firade jul så som det  var tänkt från början.
Så gott det bara gick.

Kvällen innan julafton, kom Björn in  till sjukhuset med Dellas julstrumpa och en del av julklapparna. Jag hade förhoppning om att hon, som varje år, skiner upp när hon ser att strumpan är full. Att hon skulle få känna att det var julafton, trots att hon låg på sjukhuset.

Det blev inte riktigt så. Hon öppnade sina paket men med samma avslagna blick som dagarna innan. Hon var trött och lände sig ledsen men utan att kunna förklara mer än så.

Vid lunchtid kom Björn, Hugo, Nea och min systerdotter in för att dela ut lite mer julklappar och för att umgås en stund.
Då äntligen sken hon upp.
När Della såg sin storebror log hon med hela ansiktet och sen hade vi en rolig stund och öppnade paket. Nu tändes hoppet om att julen skulle bli ok, trots sjukhus och splittrad familj. Det skulle bli så bra som det bara kunde bli.

En halvtimme efter att övriga familjen åkt hem till julbordet och Kalle Anka hände något, som jag aldrig kommer att glömma.
Jag har funderat fram och tillbaka på, om jag skulle dela det här eller inte.
Jag har valt att göra det nu, för min egen skull, min egen bearbetning men också för att jag från början valt att vara ganska offentlig med hur vi har det i vårt liv. Vad det är vi stöter på och hur livet kan vara, när det inte blir som man tänkt sig.

Dagens sjuksköterska kom in för att ge Della medicin, en som hon fått en veckas tid intravenöst, som skydd för magen under vårdtiden.
Jag stod hos Della, som jag brukar när vi grejar med något och på en sekund, när jag sträckte mig efter något, slutade Della andas. När jag vände mig om var hon grå i ansiktet och hade ingen andning. Ögonen hade rullat bakåt och ögonlocken halvt slutna.
Det fanns ingen reaktion alls i hennes kropp och jag kunde för mitt liv, inte förstå vad som hände. Precis innan mådde hon ju bra och vi hade haft en fin stund med familjen.
Det blev akutlarm och under tiden det stormade in fler personal, gjorde jag mun mot mun på Della.
När rummen fylldes av all personal, föll jag ihop i ett hörn.
Jag var så övertygad om att Della gick ifrån mig, att hon dog för att hennes kropp nu var slut.
Jag fick min första panikångestattack och kunde inte stanna kvar i rummet, för första gången kunde jag inte vara kvar hos henne utan låg på golvet i korridoren och hade svårt att andas. Jag höll för öronen när jag inte kunde höra hur det larmade och hur det jobbade med henne där inne. Jag blundade för jag orkade inte se.
Jag kunde bara tänka på att hon inte fick dö just nu.
Inte på julafton.
Hur skulle jag kunna förmedla det till Björn och hur skulle jag kunna berätta för våra andra barn, att Della inte fanns mer.

Narkosläkare kom till avdelningen och de lyckades intubera Della på avdelningen och på så sätt kunna ventilera henne på ett säkert sätt.
När de skulle flytta ned henne till intensiven höll jag för ögonen. Jag orkade inte se hennes livlösa kropp.
Jag var helt oförmögen att vara hos henne och jag kände mig usel.

När jag, efter att ångestattacken ebbat ut, tog mig ned till Della kunde jag enbart tänka på att vi skulle till Stockholm. Nu skulle de vara tvungna prioritera så att de kunde ta emot oss på ett barnsjukhus för nu skulle det dröja innan vi kunde lämna sjukhuset. Om vi någonsin skulle kunna det.
Vid det här laget hade Della redan piggnat till lite och blinkade åt mig när jag kom in, vi kunde kommunicera och jag kliade henne i ansiktet

Efter ungefär två timmar från det Della slutade andas, fick jag besked om vad som egentligen hade hänt.
Läkaren från Bava kom ned och tala om att det skett en förväxling av ett läkemedel.
Jag förstod först inte omfattningen för när ha talade om det blev jag så lättad. Nu skulle hon ju inte dö till följd av vare sig SMA eller RS, nu skulle hon ju snart piggna till igen.
Hon skulle inte behöva ligga i respiratorn så mycket längre.

Della fick, istället för den magskyddsmedicin hon skulle fått, ett muskelavslappnande läkemedel som egentligen enbart ges av narkospersonal inför operationer.
Mitt barn är ett barn som definitivt inte ska ha muskelavslappnande läkemedel och allt eftersom hela händelsen sjunkit in känner jag hur fel allting är.

Det är skrivet en sk. Lex Maria anmälan och en utredning kommer att göras. Finns det saker på vägen som skulle kunnat förhindra förväxlingen.
Faktum är att Della kunde ha dött.
Av misstag.
Hur hade man gått vidare efter det?

Jag har aldrig känt något agg mot den sjuksköterska som gjorde det här misstaget och jag gör det inte idag heller.
Som sjuksköterska är det här min största mardröm, att göra ett så grovt misstag att jag vållar så mycket lidande för en patient och jag är så medveten om att vi är mänskliga vi också.
Men jag måste få veta hur det kunde gå så vansinnigt fel?
Hur kan två så olika läkemedel ens gå att förväxla?

Della repade sig och efter några timmar i respiratorn slapp hon den igen.
Men det har satt sina spår och vi fick börja om med ledsna ögon och avslagen blick. Det blev några väldigt osäkra dagar på sjukhuset innan vi kunde åka hem dagarna innan nyårsafton.

Hon mår helt bra idag men lider av Post Traumatisk Stress och har väldigt mycket tankar om allt det här. Hon är rädd och ledsen, fram för allt på kvällarna.

Hon kommer ihåg och har varit medveten om allting, fast hon inte kunnat förmedla sig. Hon har hört mig vara ledsen och  hon har känt när de stoppat ned slangen i halsen.

Hon kunde inte öppna ögonen men hon har undrat vart det var så ljust någonstans.

Jag är så tacksam över att allt gått bra och att hon inte stannade där det var ljust.
Men jag kan inte låta bli att undra varför.
Varför ska hon behöva uppleva även det här?

 

 

 

 

 

Annonser

One thought on “Julafton 2016

  1. Jag finner inga ord. Ni har fått utstå så vansinnigt mycket och jag önskar så att jag kunde lätta på bördan på nåt jäkla sätt. All min kärlek till er/Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s